En romantisk-komedi som hade premier i Sverige den 24 februari så den har gått på bio ett tag nu. Filmen regisserades av McG som även regisserat Charlies Angels (2000) och We Are Marshall (2006).   I rollistan ser vi bland annat Reese Witherspoon (Legally Blond, Walk the Line), Chris Pine (Star Trek, Carriers) och Tom Hardy (Tinker Tailor Soldier Spy, Warrior).

                                       
Filmen handlar om hur Lauren Scott (Reese Witherspoon) börjar gå ut med två killar samtidigt. Det hon inte vet är att dessa två killar råkar var bästa vänner och inte nog med det utan även CIA agenter.   FDR Foster (Chris Pine) och Tuck Henson (Tom Hardy) kommer snabbt på att de går ut med samma kvinna och beslutar sig för att låta henne bestämma vem utav dem som hon ska få leva lycklig i alla sina dagar med.

                               
Det är en lätt sedd komedi men som dessvärre inte förmedlar något som helst djup. Den bleknar bland all annan bra komedi som faktiskt finns ute på marknaden. Reese Witherspoon vet vi alla kan prestera och Tom Hardy och Chris Pine likaså men ändå är det något som inte fungerar på filmduken. Jag tror det handlar mer om att handlingen är dålig än om skådespelet. Skämten är lite sådär halv tråkiga och filmen känns väldigt förutsägbar.

                              
Reese Witherspoon har gjort några bra filmer de senaste åren men tyvärr en hel del dåliga komedier också. Den här filmen läggs nog dessvärre in under facket dåliga komedier. Trots Tom Hardy som är en skådespelare på väg upp så är filmen något slätstruken.  Den är underhållande men ger inget bestående intryck.

 
Jag ger filmen en 2/5 i betyg.
Vad tyckte ni, rolig – tråkig?
Komentera!

Filmen är baserad på en bok och olikt boken så behåller filmen det engelska namnet. Boken är skriven av Suzanne Collins och är en serie på tre böcker, så det är inte helt osannolikt att det kommer en uppföljare. Filmen är regisserad av Gary Ross som även regisserade filmen Seabiscuit. Jennifer Lawrence som var nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för filmen Winter’s Bone (2010)spelar även här huvudrollen. Andra medverkande skådespelare är bland annat Stanley Tucci (Djävulen bär Prada), Josh Hutcherson (Bron till Terabitia, The Kids Are All Right), Donald Sutherland (The Italien Job) och lite otippat sångaren Lenny Kravitz.

Filmen utspelar sig i en framtid där landet Panem har skapats där Nord Amerika en gång funnits. Efter ett misslyckat försök till revolution från Panem’s då 13 distrikt, har huvudstaden bestämt sig för att anordna Hunger Spelen. Där ska en pojke och en flicka i ålder 12 till 18 från de återstående 12 distrikten, då distrikt 13 förintades under revolutionen, väljas att delta i Hunger Spelen. Hunger Spelen går ut på att de 24 deltagarna ska försöka överleva tills bara en deltagare återstår. Hunger spelen ska fungera som en påminnelse om Huvudstadens makt.

Vi får följa Katniss Everdeen då hon friviligt väljer att ställa upp i Hunger Spelen för att rädda sin syster. Väl inne på arenan får hon kämpa mot de blodstörstiga karriäristerna och använda sin fallenhet för jakt för att överleva. Det blir en kamp på liv och död som direktsänds över hela Panem.

Det är en spännande film som delvis får hjärtat att hamna i halsgropen. Som ett stort fan av boken var det roligt att se historien på den stora duken. Jag tycker att Gary Ross lyckats få fram det messa ur boken. Vissa som detaljer här och där men inget som man stör sig överdrivet mycket på. Filmen är något av en mainstreem blockbuster men den är otroligt spännande och jag kan rekommendera den.

Om jag ska vara något kritisk så kan jag säga att filmen saknar det djup som finns i boken. Man får inte samma känsla av hur stark relation vissa karaktärer har till varandra som man få i boken. Utan att avslöja för mycket så blir en viss scen mycket starkare när man läst boken och har boken i bakhuvudet, än om man bara vet det som man får veta i filmen. Så jag rekommenderar att läsa boken innan ni ser filmen men om ni händelsevis inte orkar läsa boken så är filmen bra som den är också.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tyckte ni? En blek kopia av boken eller underbart spännande?

Kommentera!          

Emma

Den första trailern till den nya filmen "Dark Shadows" har kommit ut. Filmen handlar om vampyren Barnabus Collins, som fängslades under 1700-talet och som släpps fri år 1972 till sitt gamla hem där hans ättlingar är i behov av hans skydd. Filmen regisseras av Tim Burton och har en fin ensemble med skådespelare som Johnny Depp, Helena Bonham-Carter, Eva Green, Michelle Pfeiffer, Jackie Earl Haley, Chloë Grace Moretz och Christopher Lee. Filmen förväntas ha premiär i början av maj i år.

Vad tror ni? Hit eller flopp?

Kommentera!

Adam

Filmen är regisserad av Chris Miller, som även regisserade Shrek den tredje. Mästerkatten är en uppföljare på Shrek filmerna. Filmen blev Oscar nominerad till Bästa animerade långfilm. De engelska rösterna görs av bland annat Antonio Banderas(En vampyrs bekännelse, Zorro Den maskerade hämnaren), Salma Hayek (Once Upon a Time in Mexico), Zach Galifianakis (Baksmällan, Due Date) och Billy Bob Thornton (Bad Santa, Love Actually).

Filmen handlar om vad som hände innan Mästerkatten träffade Shrek och åsnan i Shrek 2. Vi får följa Mästerkatten på hans jakt efter några magiska bönor. Bönorna ska visa honom vägen till en jättes slott där det sägs att det finns gyllene ägg. Att hitta äggen har varit hans dröm ända sedan han var liten. I ett försök att stjäla de magiska bönorna från två kända skurkar, Jack och Jill, träffar han på Kitty Mjuktass. Kitty Mjuktass är allierad med Humpty Dumpty, en gammal barndoms vän till Mästerkatten som svek honom genom att Humpty lurade Mästerkatten att hjälpa honom begå ett brott. Humpty försöker övertala Mästerkatten att gå med i deras allians och Mästerkatten gå tillslut med på det. Så tillsammans så ger sig trion ut för att hitta de magiska bönorna och ta sig till jättens slott.

Precis som med många andra animerade filmer så är de roliga för så väll små barn som stora. Den är underhållande och fyller på så sätt sitt syfte.  Men som med så många andra komedier så har den inte det där riktiga djupet som gör att en film blir riktig bra. På så sätt så kan man säga att den blir något intetsägande. Med det sagt så är den trots allt en rolig film som är värd att ses.

Jag ger filmen 3/5 i betyg.

Vad tycker ni, rolig – tråkig?

Kommentera!

Emma  

Vi har nu kommit in en bit i år 2012 och biograferna fylls av storslagna explosioner, spännande äventyr och häpnadsväckande specialeffekter. Vad sägs då om en svartvit stumfilm om det gamla Hollywood? Skeptisk? Efter sin premiär på Cannes-festivalen i maj förra året så har filmen "The Artist" hyllats världen över och blivit överöst med priser, inklusive 5 Oscars bland annat för bästa film, och nu har den äntligen kommit till Sverige. Filmen är regisserad och skriven av Michel Hazanavicius och vi ser Jean Dujardin och Bérénice Bejo i huvudrollerna. 

Filmen utspelas under ett flertal år med start 1927 då George Valentins karriär som stumfilmsskådis aldrig varit större. Allt förändras när ett av hans fan, Peppy Miller, råkar hamna bredvid honom på röda mattan vid en av hans premiärer och planterar en kyss på hans kind. Tidningsrubrikerna stormar och undrar vem flickan är vilket får henne att söka jobb inom filmbranschen. Men samtidigt som Millers karriär börjar blomstra så kommer talfilmen till Hollywood och George Valentin glöms bort. 

Jag tror jag aldrig suttit med en sådan engagerad publik i en biosalong som när jag såg "The Artist". Vissa kanske anser att detta beror på att då filmen var stum så var man tvungen att fokusera för att kunna hänga med i vad som händer. Själv tror jag att det berodde på att filmen var underbar. En simpel men väldigt fängslande historia som var både komisk, sorglig, romantisk och spännande. Den har något som jag tror att alla kan relatera till vilket gör den ännu bättre. 

Filmen består av underbart skådespel från samtliga men främst från Jean Dujardin, vars härliga ansiktsuttryck är svåra att glömma bort, och Bérénice Bejo, som fullkomligt lyser på bioduken. Det är med finess som dessa två tar sig an sina roller utan att gestikulera överdrivet mycket, vilket många stumfilmsaktörer förr i tiden gjorde, och det blir aldrig heller till överspel vilket får prestationerna att kännas naturliga och äkta. Hunden Uggie som har en stor roll i filmen får inte heller glömmas bort då han tillför massor av charm till en redan charmfylld film. Manuset och regin från Hazanavicius är på topp och från första till sista scenen i filmen så sitter man aldrig uttråkad. 

En annan härlig punkt med filmen är hur rik den är på små detaljer. Allt ifrån den fantastiska kostymen och scenografin, som verkligen tar en till 20- och 30-talet, till klippningen som hyllar äldre filmer med sina klockvändnings- och cirkelövergångar. Det är även intressant hur en svartvit film kan kännas så färgrik, vilket förmodligen är tack vare fotografen Guillaume Schiffman vars foto både hyllar och får en att vilja se fler svartvita filmer. Sedan har vi musiken som kan anses vara det viktigaste i en stumfilm då det är det enda vi hör och kompositören Ludovic Bource tillför verkligen all den känsla i musik som vissa scener behöver. Dock är även det få scener där musiken är tyst helt fantastiska tack vare detta. 

Att göra en film som man kan förälska sig i är inte lätt, men det är just vad "The Artist" gör. Häpnadsväckande, fantasifull och alldeles alldeles underbar. 

Jag ger filmen 5/5 i betyg.

Håller ni med? Eller tyckte ni att den var otrolig dålig?

Kommentera!

Adam 

Detta blir en lite sen recension då denna film varit uppe på biograferna några veckor nu, men så får det bli! Ordet "Carnage", som är titeln på filmen, betyder blodbad och det är nog det enklaste sättet att även beskriva filmen i få ord. På regissörsstolen ser vi den omtalade Roman Polanski som tidigare gjort kända filmer som "Rosemarys Baby" och "The Pianist". Skådespelarlistan fylls ut av endast fyra personer, nämligen Jodie Foster, Kate Winslet, Christoph Waltz och John C. Reilly. 

Filmen utspelar sig i New York och börjar med att vi på avstånd får se två barn i en lekpark bråka vilket leder till att den ena slår till den andre med en pinne som skadas. Filmen förflyttas därefter till en lägenhet tillhörande paret Penelope och Michael Longstreet (Foster och Reilly) som bjudit in paret Cowan (Winslet och Waltz) för att lugnt och trevligt diskutera det bråk som uppstod mellan deras söner. Ju längre tiden går urartar det trevliga samtalet och efter en dos av illamående och alkohol så blir parens beteende alltmer barnsliga.

Filmen, som är baserad på en pjäs, utspelar sig liksom pjäsen endast i en lägenhet, med två undantag, vilket ger känslan av att man upplever allting tillsammans med huvudkaraktärerna vilket kan vara jobbigt då filmen på många ställen är komiskt obekväm. Den komiska obekvämheten sker dock med stor finess och underbar timing tack vare manusförfattaren Yasmina Reza och Roman Polanski. Trots att filmen är relativt kort, en timme och tjugo minuter, så sitter man ofta och kniper av skratt och våndas av oangenäma kommentarer, vilket gör att filmen känns längre än vad den är. Detta kanske låter negativt men med tanke på hur skickligt komisk filmen var så är detta positivt.

De få skådespelarna gör filmen. Filmen centreras runt dem och hade lätt kunnat falla om prestationerna inte var på topp, vilket de lyckligtvis är. Reilly är charmigt underbar och går fint över från lättsam och trevlig till en man med kort stubin, medan Waltz, lika charmigt, slänger ur sig små hemska kommentarer med en mjuk ton. Dock så lyser strålkastarna som starkast på de kvinnliga motspelarna. Winslet vars karaktär går från falskt trevlig till hemskt berusad och ärlig och Foster skiner starkast på skärmen i den bästa prestation hon gjort på flera år, som den överkänsliga mamman.

Förutom att filmen är baserad på en pjäs så känns den väldigt mycket som en pjäs vilket jag tror blir filmens starka sida då man fokuserar mycket på att få fram dialogen som i slutändan är den viktigaste delen i denna film. En hemskt rolig film som får en att kråma sig i stolen men som man inte kan slita ögonen ifrån. 

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tyckte ni? Kommentera!

Adam