Hotel Marigold hade premiär den 23 mars så det har gått på bio i Sverige i drygt en månad. Regissören John Madden har även gjort filmen Shakespeare in Love och lyckades skrapa ihop en Oscar för den till och med. Filmen är baserad på en bok från 2004 av Deborah Moggach. Boken heter These Foolish Things. Moggach har även skrivit manuset till 2005 versionen av Stolthet och Fördom med Keira Knightley och Matthew Macfadyen.

Hotel Marigold har en minst sagt späckad ensemble. Medverkande är bland annat Maggie Smith, Bill Nighy, Judi Dench, Tom Wilkinson, Penelope Wilton, Ronald Pickup, Celia Imrie och Dev Patel. Som sagt en minst sagt späckad ensemble.

Filmen handlar om en grupp brittiska pensionärer som av en eller annan orsak bestämt sig för att åka till Indien. När de sex pensionärerna kommer fram till Indien så känner de inte varandra men det blir snart klart att de alla ska till samma hotell. När de kommer fram till hotellet så är det inte vad de hoppats att det skulle vara. Allt är trasigt, inte ens telefonen fungerar. Men de beslutar sig för att stanna ändå och ägaren Sonny (Dev Patel) påbörjar sitt arbete att fixa hotellet igen.  

Det som jag tycker om med den här filmen är alla underbara karaktärerna. Alla har verkligen bra och dåliga sidor och det gör att filmen känns mer äkta. Det är lite typiskt för film som är baserad på en bok. Jag tycker att böcker oftast beskriver karaktärerna bättre än en film gör. Det som jag tycker är så bra är att Madden verkligen ger varje karaktär tid att visa vem den är. Skådespelet är fantastiskt vilket är vad man kan förvänta dig med en rollista som denna. Det är brittisk feel-good när det är som bäst.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tycker ni, tycker ni om den lågmälda film eller tycker ni att det blir för tråkigt?

Kommentera!

Emma

Den har filmen är lite speciell då den är skriven, producerad och regisserad av samma person, Jennifer Westfeldt. Hon råkar även ha huvudrollen i filmen. Minst sagt en mångsysslare. Men filmen blir inte sämre för det möjligtvis tvärtom. Om man tycker om skådespelarna från Bridesmaids så kommer man även tycka om dem här, för i princip hela rollistan består av skådespelare från den filmen. Adam Scott var inte med i Bridesmaids men har gjort en hel del komedi innan den här filmen bland annat Step Brothers. Som jag nämnde ovan så spelar regissören Jennifer Westfeldt en av huvudrollerna i filmen och hennes pojkvän Jon Hamm, som var med i Bridesmaids, är också med. Övriga skådespelare från Bridesmaids är Kristen Wiig, Maya Rudolph och Chris O’Dowd. Vi får även se Megan Fox och Edvard Burns.

Jason (Adam Scott) och Julie(Jennifer Westfeldt) är två bästa vänner som har känt varandra hur läng som helst. De är båda i omkring 30 år och bor i samma trappuppgång på Manhattan. De umgås med två par. Ben (Jon Hamm) och Missy(Kristen Wiig), som inte kan få nog av varandra. Det andra paret är Leslie(Maya Rudolph) och Alex(Chris O’Dowd). Under en middag tillsammans med alla vännerna berättar Leslie och Alex att det ska få ett barn. Några år efter det så har även Ben och Missy fått barn. På Jasons födelsedag så har Leslie och Alex bjudit över dem på middag. När Jason och Julie kommer dit så är lägenheten inte städad, barnen skriker och föräldrarna bråkar. När Ben och Missy dyker upp med sitt barn så är inte de heller på något vidare bra humör.

Efter middagen på vägen hem så kommer Jason och Julie fram till att det vore mycket bättre att få barn om man inte är gift för då skulle man inte bråka lika mycket. De skojar om att de kanske skulle skaffa barn tillsammans. När de väll är hemma hos sig så ringer Jason till Julie och säger att han var seriös när han sa att de borde skaffa barn ihop. Julie som hör sin biologiska klocka ticka tycker också att de borde göra det. Så då gör de det, de skaffar ett barn tillsammans.  

Det är en rolig film med hög igenkänningsfaktor för dem som skaffat barn eller som har vänner med barn. Skådespelarna är som gjorda för komedi och filmen är mycket underhållande. Men allt är ingen bans på rosor, filmen är inte bara komisk utan visar sida av familjelivet som kanske inte är lika roligt. Som jag har nämnt tidigare så är större delen av rollistan tagen direkt från Bridesmaids så tycker man om den filmen så är det mycket möjligt att man gillar den här också. Jag tyckte att den var mysig, helt perfekt för en fredagskväll eller en regnig eftermiddag.     

Jag ger filmen 3/5 i betyg.

Är den lika rolig som Bridesmaids eller är den rent av tråkig?

Kommentera!

Emma

Detta är en uppföljare till Clash of the Titans med det är dock inte samma regissör. Regissören Jonathan Liebesman har faktiskt inte gjort så mycket innan den här filmen. Han har regisserat några skräckfilmer men där tar det stop. Det är minst sagt en späckad rollista. Många namn från första filmen dyker upp igen bland annat Sam Worthington, Liam Neeson och Ralph Fiennes. Andromeda var med i första filmen men spelas inte längre av Alexa Davalos utan har nu bytts ut mot Rosamund Pike som bland annat har varit med i en Bond film. En annan superkändis som dyker upp är Bill Nighy som vi alla känner igen från filmer som Love Actually och Pirates of the Caribbean där han spelar Davy Jones.

Filmen utspelar sig några år efter första filmens slut. Vi får ännu en gång följa Perseus (Sam Worthington) son till Zeus (Liam Neeson) på hans försök att rädda världen. Denna gång måste han återigen besegra de onda titanerna och befria sin far Zeus från underjorden där han hålls fången. Han hålls fången av sin bror Hades (Ralph Fiennes) och Zeus son Ares (Edgar Raminez). De planerar att tömma Zeus på sin kraft för att kunna återuppliva Kronos som är far till Zeus, Hades och Poesidon (Danny Huston) och i och med det behålla sin odödlighet. Till sin hjälp har Perseus drottning Andromeda (Rosamund Pike) och Poesidons halvguds son Agenor (Toby Kebbell). De ger sig ut på ett uppdrag att finna Hephaestus (Bill Nighy) som är den enda som kan tillverka ett vapen som kan döda Kronos.   

Jag tycker att det märks lite att det är en ganska oerfaren regissör. Det är väldigt många bra skådespelare som är med i den här filmen men ändå så tycker jag att skådespelet blir lite platt. Det är inte dåligt på något sätt men jag förväntade mig mer från ett cast som denna. I övrigt så tyckte jag att filmen var rätt så dålig. Jag tyckte att den var sämre än den första filmen och jag tycker att den är sämre än Immortals som kom ut för inte så länge sen och som också handlar om grekisk mytologi. Om jag ska säga något positivt så kan jag säga att special effekterna är ganska häftiga, något som är a och o för en sådan här film. Men tyvärr så räcker det ändå inte. Jag kan rekommendera den om man tycker om grekisk mytologi men om inte så finns det betydligt bättre filmer att se.  

Jag ger filmen 2/5 i betyg.

Håller ni med? Levde den upp till era förväntningar eller föll den platt på näsan?

Kommentera!

Emma

En svensk regisserad amerikans actionfilm. Daniel Espinosa, som även ligger bakom Snabba Cash, har även gjort den här. Det märks att det är en svensk regissör, framför allt i rollistan. Vi får se två svenska ansikten. Fares Fares som vi mest är vana vid att se i svenska filmer dyker på som en av filmens skurkar. Vi skymtar även Joel Kinnaman i all hast. Kinnaman var även han med i Snabba Cash vilket gav honom Guldbaggen för bästa manliga huvudroll något som öppnade vägen till Hollywood. Först med Tv-serien The Killing och nu med Safe House. Men det är inte bara svenska på rollistan. De två största rollerna innehavs ändå av två amerikaner, Oscars belönade Denzel Washington och Ryan Reynolds. Denzel Washington som är känd för bland annat American Gangster och sen självklart Training Day som han vann en Oscar för. Ryan Reynolds har varit med i en hel del filmer men det mesta har tyvärr varit dåliga komedier som bland annat The Proposal och Just Friends.

Ett skyddshus är ett ställe som CIA använder för att skydda vittnen och andra viktiga fångar som behöver skydd. Matt Weston (Ryan Reynolds) jobbar för CIA som vaktare för just ett sådant skyddshus. Efter att inte haft något att göra under en lång period får han en dag ett samtal om att en viktig person är på väg till hans skyddshus. Det visar sig snart att denna viktiga person är landsförrädaren Tobin Frost (Denzel Washington). Frost som en gång varit en agent har övergått till att sälja viktig information till den högsta köparen. Under Frosts vistelse så blir skyddshuset attackerat av en man som heter Vargas (Fares Fares). Weston och Frost lyckas fly och en vild katt och rått jakt som är på blodigt allvar startas.

Jag tycker att filmen var lite svår bedömd. För visserligen så var den spännande men och andra sidan så tyckte jag när jag sett klart filmen att den var något förutsägbar. Den gav inget som helst bestående intryck. Den innehöll den som numera kan kallas den obligatoriska biljakten, åtminstone inom action genren. Och några extremt overkliga slagsmål. Jag tror att problemet med filmen är att den är lite safe, den står inte ut från alla övrig actionfilm som finns på marknaden. Det jag tyckte var bäst med filmen när jag sett klart den var musiken till eftertexterna, genom det konstaterandet så kan jag inte säga att jag tyckte att filmen var något vidare bra.

Jag ger filmen 2/5 i betyg!

Faller filmen inom rammen för dagens actionfilm, kan man ens göra en actionfilm som är helt olik någon annan eller har all actionfilm redan gjorts? Vad tycker ni?

Kommentera!     

Emma

Har gått på biograferna ett tag nu, men trots det värt en recension. Detta fantastiska brittiska drama är regisserat av Rodrigo García. Vi får se en mängd välbekanta ansikten så som Glenn Close, Mia Wasikowska, Mark Williams, Jonathan Rhys Meyers och Janet McTeer. Filmen blev nominerad till tre Oscars, bland annat Glenn Close för bästa kvinnliga huvudroll och Janet McTeer för bästa kvinnliga biroll. Intressant med tanke på att båda kvinnorna porträtterar män i filmen. Dock gick det inte hela vägen och Albert Nobbs fick gå hem utan någon vinst.    

Albert Nobbs är en kvinna som klär ut sig till en man för att kunna få arbeta i 1800-talets Irland. Hon jobbar på ett hotell där hon sparar sina dricks för att kunna öppna en egen tobaksaffär. En dag kommer en målare till hotellet som kommer på Albert Nobbs hemliga identitet. Till att börja med så är det förödande för Albert Nobbs, men det visar sig snart att målaren inte varit ärlig med sin identitet heller. Genom att hålla varandras hemlighet så blir de båda vänner och målaren tar med sig Albert Nobbs för att träffa sin fru. Detta öppnar upp för helt nya drömmar för Albert och hon börjar själv leta efter någon att dela livet med.

En otroligt fängslande berättelse om balansen mellan hopp och drömmar och den riktiga verkligheten. Glenn Close gör ett fenomenalt jobb som Albert Nobbs, definitivt värd sin Oscarsnominering. Jag har aldrig varit ett speciellt fan av Glenn Close men hon spelar rollen som Albert Nobbs med en trovärdighet som lyfter filmen något enormt. 

Inte nog med att det är en väldigt bra film jag tycker även att den har ett starkt budskap om att hitta sig själv och att inte döma andra efter deras kön. Den visar även hur kvinnans roll i arbetslivet på 1800-talet var och gemför man de med dagens samhälle så inser man att vi har kommit en bra bit på vägen. Ett ämne värt reflektion, en film värd att ses.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tycker ni om filmen, ett intressant sätt att visa kvinnans roll i arbetslivet under 1800-talet eller tycker ni kanske att den var dyster och tråkig?

Kommentera!

Emma

Då projektarbetet börjar dra mot sitt slut tycker jag att det blir otroligt passande att skriva min sista recension om filmen "Titanic" som just släppts på bio igen men denna gång i 3d. Jag hade sett den här filmen när jag var rätt så liten och hade främst traumatiska minnen från den men när jag var fjorton år gammal så införskaffade jag filmen på dvd och allting förändrades. Ett filmintresse startade inom mig. 

Filmen släpptes 1997, för femton år sedan, efter ett flertal år i produktionsstadiet och runt den susade dåliga rykten då den tagit så lång tid att göra och kostat så otroligt mycket. Dock lönade detta sig då filmen vann 11 Oscars, bland annat för bästa film, och blev den högsta inkomstbringande filmen genom tiderna. Den regisserades av James Cameron, som sedan slog rekord igen med sin "Avatar", och i huvudrollerna ser vi Leonardo DiCaprio som Jack Dawson och Kate Winslet som Rose DeWitt Bukater. 

Det är inte många som inte vet hört talas om filmen "Titanic", men för de som inte gör det så kan man berätta att den handlar om den äldre Rose som berättar om dagarna som utspelade sig från det att Titanic åkte ifrån England mot USA tills den sjönk några dagar senare den 15 april 1912. Hon klev ombord Titanic tillsammans med sin mor, sin fästman och de andra första klass passagerarna men så kom den dag då hon träffade luffaren och konstnären Jack Dawson och en romans inleddes.

"Titanic" är främst känd för sin underbara kärlekshistoria mellan Jack och Rose vars historia förmodligen aldrig skulle ha blivit så vacker eller gripande om den inte utspelade sig på denna dödsdömda båt. Kate Winslet är den bland skådespelarna som verkligen bär filmen på sina axlar. Hon växer genom hela filmen och den känsla vi får av att se henne utvecklas från naiv flicka till en kvinna inom loppet av några timmar är helt extraordinärt. Hon har gjort många bra roller sedan denna film men jag blir fortfarande otroligt hänförd av hennes starka prestation här. Leonardo DiCaprio fungerar väl som den lite sjabbiga Jack, men kommer ibland av som lite platt i sina emotionella uttryck. Gloria Stuart som spelar den äldre Rose charmerar en något otroligt och man sörjer med henne när hon med tungt hjärta återberättar dessa hemska upplevelser. Kathy Bates och Frances Fisher ger också bra insatser.

Detaljerna i filmen är helt makalösa. Allt från skapandet av båten och dess interiör och exteriör till de hundratals kostymer som alla karaktärer har på sig är helt otroliga. Specialeffekterna har folk en tendens att hacka ner på men jag tycker de är fantastiska, speciellt med tanke på att den gjordes för femton år sedan då den teknologin inte hade kommit så långt i jämförelse med idag. Musiken är klassisk och fungerar väldigt bra in och förstärker stämningarna genom filmen, vare sig det är en romantisk, sorgfylld eller skrämmande stämning.Allt är gjort med så mycket fokus på detaljer vilket verkligen höjer filmen, speciellt med tanke på hur noggrann den är till hur Titanic sjönk.
 

Manuset flackar kanske ibland men den innehåller allting som en filmiskt bra romantisk historia kräver, i form av fiender, storslagna känslofyllda scener och den här speciella gnistan som finns mellan Winslet och DiCaprio. Dessutom finns det inte en enda scen i filmen som inte är vacker, med sina otroliga färger och ljus. Filmen har även åldrats bra och inga scener känns gamla vilket bevisar att denna film kan fortsätta att hålla sig i toppskick i många kommande år. 

Men detta vet vi ju redan sedan tidigare. Det som är nytt med den här filmen nu är ju dess pålagda 3d-effekt. Hur fungerar den då? Faktiskt väldigt bra. Effekten används dock väldigt sällan som ett "se nu kommer någonting rakt emot dig"-effekt, utan ger mer en känsla av att man faktiskt är där, på gott och ont då det känns som att man springer omkring tillsammans med Rose och Jack i deras kamp att överleva när Titanic sjunker. 3d-effekten är kanske inte nödvändig egentligen men jag tycker att den förstärker hur vacker och kraftfull filmen är.

Så frågan man kan ställa sig är ifall man verkligen behöver se "Titanic" på bio? Svaret från mig är ett självklart ja! Det är en upplevelse utan dess like som kommer att beröra lika mycket, om inte mer, som den alltid har gjort och kommer att fortsätta göra. Personligen blev jag överväldigad av denna bioupplevelse då det kändes som att jag såg "Titanic" för första gången igen. En otrolig känsla. 

Jag ger filmen 5/5 i betyg.

Håller ni med? Är det onödigt att den går på bio igen?

Kommentera?

Adam

En film som fick mycket uppmärksamhet i samband med Oscarsgalan. Den var nominerad till 11 Oscars och vann fem av dem. Det är minst sagt en stark samling skådespelare med gamla godingar som Christopher Lee, Sacha Baron Cohen, Emily Mortimer, Helene McCrory och Ben Kingsley . Men framför allt två unga skådespelare, Chloë Grace Moretz och Asa Butterfield, som redan gjort några filmer men som jag tror att vi kommer att få se mer utav i framtiden. Regissören Martin Scorsese lyckades skrapa ihop en Oscarsnominering till den här filmen men det är långt ifrån hans första. Han har blivit nominerad åtta gånger vart av en gång har varit en vinst, då för filmen The Departed (2006). Boken som filmen är baserad på är inte så gammal, den publicerades 2007 och är skriven av Brian Selznick och heter ursprungligen ’The Invention of Hugo Cabret’.   

Filmen utspelar sig mesta dels på en tågstation i 1930-talets Paris. Vi får följa pojken Hugo Cabret som bor på tågstationen och arbetar med att sköta stationens klockor. Den tid som han inte arbetar med klockorna använder han till att fixa en gammal metall docka som han och hans far försökte fixa. Med hjälp av sitt anteckningsblock försöker han hitta de olika delarna till dockan som ska få den att fungera igen.

Som så många andra filmer som är baserade på böcker så är filmens story stabil. Det är en film som behandlar djupa ämnen som ett barns sorg över försvunna föräldrar eller rädslan för att vara ensam. Men jag tycker att Martin Scorsese har lyckats förmedla dessa känslor men ändå behållit glimten i ögat. Filmen är full av komiska inslag vilket gör att den flyter på väldigt lätt men det gör inte att historien blir mindra spännande.    

Att kolla på filmen är en fröjd för ögat. Färgerna, detaljerna och specialeffekterna är alla på tiptop. Färgerna bidrar till känslan av 1930-talets Paris och kostymen är lika bra den. Med stationen som mittpunkt så får vi även lära känna några andra färgstraka karaktärer som jobbar på stationen. Det känns som att man skulle kunna bygga upp en hel serie enbart på människorna som jobbar på stationen.

Det kan vara att jag har hört så mycket om filmen innan jag såg den men jag fick inte riktigt den där wow-känslan som behövs för att filmen ska få en femma i betyg.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Jag tror att det är kan bli en riktig klassiker, vad tror ni?

Kommentera!

Emma

En romantisk-komedi som hade premier i Sverige den 24 februari så den har gått på bio ett tag nu. Filmen regisserades av McG som även regisserat Charlies Angels (2000) och We Are Marshall (2006).   I rollistan ser vi bland annat Reese Witherspoon (Legally Blond, Walk the Line), Chris Pine (Star Trek, Carriers) och Tom Hardy (Tinker Tailor Soldier Spy, Warrior).

                                       
Filmen handlar om hur Lauren Scott (Reese Witherspoon) börjar gå ut med två killar samtidigt. Det hon inte vet är att dessa två killar råkar var bästa vänner och inte nog med det utan även CIA agenter.   FDR Foster (Chris Pine) och Tuck Henson (Tom Hardy) kommer snabbt på att de går ut med samma kvinna och beslutar sig för att låta henne bestämma vem utav dem som hon ska få leva lycklig i alla sina dagar med.

                               
Det är en lätt sedd komedi men som dessvärre inte förmedlar något som helst djup. Den bleknar bland all annan bra komedi som faktiskt finns ute på marknaden. Reese Witherspoon vet vi alla kan prestera och Tom Hardy och Chris Pine likaså men ändå är det något som inte fungerar på filmduken. Jag tror det handlar mer om att handlingen är dålig än om skådespelet. Skämten är lite sådär halv tråkiga och filmen känns väldigt förutsägbar.

                              
Reese Witherspoon har gjort några bra filmer de senaste åren men tyvärr en hel del dåliga komedier också. Den här filmen läggs nog dessvärre in under facket dåliga komedier. Trots Tom Hardy som är en skådespelare på väg upp så är filmen något slätstruken.  Den är underhållande men ger inget bestående intryck.

 
Jag ger filmen en 2/5 i betyg.
Vad tyckte ni, rolig – tråkig?
Komentera!