Har gått på biograferna ett tag nu, men trots det värt en recension. Detta fantastiska brittiska drama är regisserat av Rodrigo García. Vi får se en mängd välbekanta ansikten så som Glenn Close, Mia Wasikowska, Mark Williams, Jonathan Rhys Meyers och Janet McTeer. Filmen blev nominerad till tre Oscars, bland annat Glenn Close för bästa kvinnliga huvudroll och Janet McTeer för bästa kvinnliga biroll. Intressant med tanke på att båda kvinnorna porträtterar män i filmen. Dock gick det inte hela vägen och Albert Nobbs fick gå hem utan någon vinst.    

Albert Nobbs är en kvinna som klär ut sig till en man för att kunna få arbeta i 1800-talets Irland. Hon jobbar på ett hotell där hon sparar sina dricks för att kunna öppna en egen tobaksaffär. En dag kommer en målare till hotellet som kommer på Albert Nobbs hemliga identitet. Till att börja med så är det förödande för Albert Nobbs, men det visar sig snart att målaren inte varit ärlig med sin identitet heller. Genom att hålla varandras hemlighet så blir de båda vänner och målaren tar med sig Albert Nobbs för att träffa sin fru. Detta öppnar upp för helt nya drömmar för Albert och hon börjar själv leta efter någon att dela livet med.

En otroligt fängslande berättelse om balansen mellan hopp och drömmar och den riktiga verkligheten. Glenn Close gör ett fenomenalt jobb som Albert Nobbs, definitivt värd sin Oscarsnominering. Jag har aldrig varit ett speciellt fan av Glenn Close men hon spelar rollen som Albert Nobbs med en trovärdighet som lyfter filmen något enormt. 

Inte nog med att det är en väldigt bra film jag tycker även att den har ett starkt budskap om att hitta sig själv och att inte döma andra efter deras kön. Den visar även hur kvinnans roll i arbetslivet på 1800-talet var och gemför man de med dagens samhälle så inser man att vi har kommit en bra bit på vägen. Ett ämne värt reflektion, en film värd att ses.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tycker ni om filmen, ett intressant sätt att visa kvinnans roll i arbetslivet under 1800-talet eller tycker ni kanske att den var dyster och tråkig?

Kommentera!

Emma

Då projektarbetet börjar dra mot sitt slut tycker jag att det blir otroligt passande att skriva min sista recension om filmen "Titanic" som just släppts på bio igen men denna gång i 3d. Jag hade sett den här filmen när jag var rätt så liten och hade främst traumatiska minnen från den men när jag var fjorton år gammal så införskaffade jag filmen på dvd och allting förändrades. Ett filmintresse startade inom mig. 

Filmen släpptes 1997, för femton år sedan, efter ett flertal år i produktionsstadiet och runt den susade dåliga rykten då den tagit så lång tid att göra och kostat så otroligt mycket. Dock lönade detta sig då filmen vann 11 Oscars, bland annat för bästa film, och blev den högsta inkomstbringande filmen genom tiderna. Den regisserades av James Cameron, som sedan slog rekord igen med sin "Avatar", och i huvudrollerna ser vi Leonardo DiCaprio som Jack Dawson och Kate Winslet som Rose DeWitt Bukater. 

Det är inte många som inte vet hört talas om filmen "Titanic", men för de som inte gör det så kan man berätta att den handlar om den äldre Rose som berättar om dagarna som utspelade sig från det att Titanic åkte ifrån England mot USA tills den sjönk några dagar senare den 15 april 1912. Hon klev ombord Titanic tillsammans med sin mor, sin fästman och de andra första klass passagerarna men så kom den dag då hon träffade luffaren och konstnären Jack Dawson och en romans inleddes.

"Titanic" är främst känd för sin underbara kärlekshistoria mellan Jack och Rose vars historia förmodligen aldrig skulle ha blivit så vacker eller gripande om den inte utspelade sig på denna dödsdömda båt. Kate Winslet är den bland skådespelarna som verkligen bär filmen på sina axlar. Hon växer genom hela filmen och den känsla vi får av att se henne utvecklas från naiv flicka till en kvinna inom loppet av några timmar är helt extraordinärt. Hon har gjort många bra roller sedan denna film men jag blir fortfarande otroligt hänförd av hennes starka prestation här. Leonardo DiCaprio fungerar väl som den lite sjabbiga Jack, men kommer ibland av som lite platt i sina emotionella uttryck. Gloria Stuart som spelar den äldre Rose charmerar en något otroligt och man sörjer med henne när hon med tungt hjärta återberättar dessa hemska upplevelser. Kathy Bates och Frances Fisher ger också bra insatser.

Detaljerna i filmen är helt makalösa. Allt från skapandet av båten och dess interiör och exteriör till de hundratals kostymer som alla karaktärer har på sig är helt otroliga. Specialeffekterna har folk en tendens att hacka ner på men jag tycker de är fantastiska, speciellt med tanke på att den gjordes för femton år sedan då den teknologin inte hade kommit så långt i jämförelse med idag. Musiken är klassisk och fungerar väldigt bra in och förstärker stämningarna genom filmen, vare sig det är en romantisk, sorgfylld eller skrämmande stämning.Allt är gjort med så mycket fokus på detaljer vilket verkligen höjer filmen, speciellt med tanke på hur noggrann den är till hur Titanic sjönk.
 

Manuset flackar kanske ibland men den innehåller allting som en filmiskt bra romantisk historia kräver, i form av fiender, storslagna känslofyllda scener och den här speciella gnistan som finns mellan Winslet och DiCaprio. Dessutom finns det inte en enda scen i filmen som inte är vacker, med sina otroliga färger och ljus. Filmen har även åldrats bra och inga scener känns gamla vilket bevisar att denna film kan fortsätta att hålla sig i toppskick i många kommande år. 

Men detta vet vi ju redan sedan tidigare. Det som är nytt med den här filmen nu är ju dess pålagda 3d-effekt. Hur fungerar den då? Faktiskt väldigt bra. Effekten används dock väldigt sällan som ett "se nu kommer någonting rakt emot dig"-effekt, utan ger mer en känsla av att man faktiskt är där, på gott och ont då det känns som att man springer omkring tillsammans med Rose och Jack i deras kamp att överleva när Titanic sjunker. 3d-effekten är kanske inte nödvändig egentligen men jag tycker att den förstärker hur vacker och kraftfull filmen är.

Så frågan man kan ställa sig är ifall man verkligen behöver se "Titanic" på bio? Svaret från mig är ett självklart ja! Det är en upplevelse utan dess like som kommer att beröra lika mycket, om inte mer, som den alltid har gjort och kommer att fortsätta göra. Personligen blev jag överväldigad av denna bioupplevelse då det kändes som att jag såg "Titanic" för första gången igen. En otrolig känsla. 

Jag ger filmen 5/5 i betyg.

Håller ni med? Är det onödigt att den går på bio igen?

Kommentera?

Adam