Då det ändå är nyårsafton idag så tänkte jag dela med mig av mina favoriter från det svenska filmåret 2011, det vill säga filmer som kom ut i Sverige detta år. Inräknat är därför också amerikanska filmer som egentligen kom 2010 men som kom hit efter nyåret!

Bästa Film

Black Swan

Bridesmaids

Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2

The King's Speech

Melancholia

Tinker, Tailor, Soldier, Spy

Bästa Manliga Skådespelarprestation

Jeff Bridges - True Grit

Colin Firth - The King's Speech

James Franco - 127 Hours

Alan Rickman - Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2

Geoffrey Rush - The King's Speech

Gary Oldman - Tinker, Tailor, Soldier, Spy

Bästa Kvinnliga Skådespelarprestation

Viola Davis - The Help

Nicole Kidman - Rabbit Hole

Melissa McCarthy - Bridesmaids

Natalie Portman - Black Swan

Octavia Spencer - The Help

Hailee Steinfeld - True Grit

Bästa Regi

Thomas Alfredsson - Tinker, Tailor, Soldier, Spy

Darren Aronofsky - Black Swan

Tom Hooper - The King's Speech

Tate Taylor - The Help

Lars von Trier - Melancholia

David Yates - Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2

Bästa Ensemble

Black Swan

Bridesmaids
Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2
The Help

The King's Speech
Tinker, Tailor, Soldier, Spy

 

Bästa Musik

127 Hours - A.R Rahman

Black Swan - Clint Mansell

Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2 - Alexandre Desplat

Rabbit Hole - Anton Sanko

The Girl with the Dragon Tattoo - Trent Reznor & Atticus Ross

The King's Speech - Alexandre Desplat

Bästa Foto

Black Swan - Matthew Libatique

Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2 - Eduardo Serra

The King's Speech - Danny Cohen

Melancholia - Manuel Alberto Claro

Tinker, Tailor, Soldier, Spy - Hoyte Van Hoytema

True Grit - Roger Deakins

Detta var mina favoriter i några kategorier. Vilken var den bästa film ni sett i år? Kommentera!

Gott nytt år!

Adam

Regissören Garry Marshall har blivit ihågkommen som en rom-com regissör, kortfattat för romantiska komedier, och i bagaget har han filmer som "Pretty Woman", "Runaway Bride" och "En prinsessas dagbok". Förra året kom han ut med filmen "Valentines Day" som följde en grupp olika människors liv i Los Angeles under alla hjärtans dag och hur de påverkas av höga förväntningar och stress inför den speciella dagen. Historien är praktiskt taget densamma med Marshalls nya film "New Year's Eve" fast man har bytt den speciella dagen till nyårsafton och platsen till New York. En sak som dock håller sig densamma i båda filmer är den gigantiska ensemble som Marshall samlat ihop. I "New Year's Eve" ser vi bland annat Halle Berry, Robert De Niro, Michelle Pfeiffer, Jon Bon Jovi, Zac Efron, Katherine Heigl, Sarah Jessica Parker, Ashton Kutcher, Hilary Swank och en hel del fler.  

Att förklara varje delhistoria i filmen skulle förmodligen ta upp hela sidan så för att dra det kort så utspelas filmen i New York med fokus främst på relationer med bakomliggande teman såsom fester, jobb, dejter och den enorma nyårskula som ska släppas ner vid midnatt. Karaktärerna söker alla efter lyckan och kärleken i livet och hoppas på att finna någotdera under den viktiga nyårsafton.

Filmens svagheter börjar hos den stora ensemblen, inte på grund av att skådespelarna gör ett dåligt jobb utan för att det är helt enkelt för många karaktärer för att inte distraheras. Problemet blir också att då det ligger fokus på alltför många personer samtidigt så hinner man aldrig sympatisera med dem och kan därmed inte heller relatera till dem. Dessutom tog det en lång tid innan alla hade introducerats och man kunde försöka fokusera på själva handlingen istället för på alla kändisar som hoppade in.

Historien är simpel och lättförståelig, trots antalet delhistorier, men blir samtidigt rätt töntigt då det känns som att man desperat försöker få folk att skratta och gråta på specifika ställen. Istället blir det lätt stelt och okänslosamt, både hos skådespelarna och publiken, och man känner att filmen saknar en naturlig "touch". Lätt komik kan man dock få men då tack vare skådespelaren, inte tack vare manuset som är lika nyskapande som en böna. Den kan se intressant ut men när man äter den upptäcker man hur trist den egentligen är och när bönan väl ligger i magen känns det som att något saknas.

Det som lyfter upp filmen något är skådespelarna Robert De Niro och Halle Berry som faktiskt lyckas med att visa äkta känslor i denna annars plastiga film. Dessutom vet man när man ska se filmen att den kommer vara enkel, lätt, måttligt rolig och en film man kanske kan få ett leende på läpparna av. Med denna inställning blir man nog lätt nöjd med denna film, då den serverar vad som förväntas. Jag försöker inte att stampa ner alla rom-coms nu, det finns ändå en hel del välgjorda därute men "New Year's Eve" är inte en av dem. Jag rekommenderar hellre bönorna.

Jag ger filmen 2/5 i betyg.

Har jag fel? Var filmen fantastisk? Eller håller ni med mig?

Kommentera!

Adam

År 2004 dog författaren och journalisten Stieg Larsson. Åren därpå släpptes hans millennium-triologi som innehåller böckerna "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprängdes". Dessa hamnade inte långt därefter på den svenska bioduken och nu även internationellt då den amerikanska versionen av den första boken, regisserad av David Fincher, hade premiär här i veckan. Många svenskar har sett den svenska versionen med den hyllade Noomi Rapace i huvudrollen, som Lisbeth Salander, och har därför jämfört den amerikanska filmen med den svenska. Det är något jag ska försöka att inte göra i denna recension, då jag känner att det gjorts för mycket.

I den amerikanska versionen, som kallas "The Girl with the Dragon Tattoo", spelas rollen som Lisbeth av den relativt okände Rooney Mara som uppmärksammades av regissören Fincher då hon spelade en liten biroll i hans senaste film "The Social Network". Den manlige huvudrollen spelas däremot av den mer välkände Bond-mannen Daniel Craig. För att dra filmens handling i korta drag så handlar den om journalisten Mikael Blomkvist som får i jobb att söka efter vad som hände en kvinna som varit försvunnen i fyrtio år. Till sin hjälp får han assistans av den unge datorhackaren Lisbeth Salander.

                                         
Då jag inte ska jämföra filmen med den svenska filmatiseringen så ska jag dock jämföra den med Finchers senaste film "The Social Network" då jag tycker de är rätt lika, visuellt sett. Handlingen skiljer sig definitivt från varandra men liksom "Facebookfilmen" så ser vi på skärmen färger i mjuka, nästan oskarpa toner som ger den svenska vintern ett drömlikt utseende. Dessutom har musiken gjorts av Trent Reznor och Atticus Ross som vann en Oscar för "The Social Network" tidigare i år, och de imponerar ännu en gång med ett fantastiskt fint och innovativt soundtrack som sätter rätt stämning för filmen. Dock måste det påpekas att denna musik, i flera scener, är onödig och tar uppmärksamheten bort från själva scenen, istället för tvärtom.

Då böckerna och filmerna, även den amerikanska, utspelar sig i Sverige så är det alltid intressant att se hur utomstående skildrar vårt land, speciellt när ens egen stad deltar i filmen. Sverige kanske inte får jättehärlig publicitet i och med att filmen utspelas under en grå, trist, iskall vinter men då det passar så extremt bra in i handlingen och humöret för filmen så blir jag nöjd i alla fall. Dessutom är filmen rätt fylld med svensk produktplacering, med allt från kattmat till Wayne's Coffee, vilket för en gångs skull är kul att se på då detta inte vanligtvis brukar förekomma i Hollywoodfilmer.

En av de viktigaste saker inom filmer är skådespelarna och speciellt i denna film som har en fylld ensemble med både utländska och svenska skådespelare. En riktigt stark ensemble är det också med många fina birollsinsatser, från bland andra Stellan Skarsgård, Yorick van Wageningen och Joely Richardson, men den som imponerar mest är Rooney Mara. Hon känns säker och orädd som Salander men finner ändå en sårbarhet hos karaktären som gör henne ännu mer verklighetstrogen. Ensemblen sjunker dock något med Daniel Craig som är en av de få som inte försöker sig på en svensk accent, och även om accents trovärdighet kan diskuteras så blir det ändå störande när han inte gör den.

"The Girl with the Dragon Tattoo" är en våldsam, jobbig, obehaglig och väldigt grov film vars styrka ligger i att den vågar ta ut svängarna och vågar ha med väldiga fysiska och psykiska våldsamma scener men filmen är, trots det jobbiga, intressant och vacker att se på. Den är välklippt och finslipad med ett intressant manus och jag lämnade biografen med en stark lust av att se mer.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tycker ni? Var den fruktansvärd eller alldeles underbar?

Kommentera gärna!

Adam

God jul allihopa!

På grund av denna högtid tänkte jag passa på att dela med mig av mina favorit julfilmer, det vill säga de som jag kollar på under juletid!

1. Love Actually

2. The Holiday

3. Bridget Jones Dagbok

4. Trollkarlen från Oz

5. Narnia: Häxan & Lejonet

6. Sound of Music

7. Ensam hemma

8. Billy Elliot

9. Vera Drake

10. Fanny & Alexander

En väldig, härlig blandning helt enkelt. Hoppas ni får en underbar jul!

Adam

Hallå!

Efter ett alldeles för långt uppehåll, på grund av massa plugg innan jullovet, så är vi tillbaka och jag själv kommer komma med tre nya recensioner så fort som möjligt. Dessa är "The Girl with the Dragon Tattoo", som jag såg på premiären igår kväll, "New Years Eve", som har premiär på söndag och som jag fick se på Lucia Movie Night, och "Tinker, Tailor, Soldier, Spy", som också har premiär på söndag och som jag såg i London i oktober. Tills vidare får ni roa er med den efterlängtade trailern till "The Hobbit - An Unexpected Journey" som har premiär nästa jul!

Vad tror ni, kan det bli lika bra som den originella "Lord of the Rings"-triologin?

Adam

Hallå där!

Tänkte bara passa på att tipsa om SFs årliga event Lucia Movie Night som går av stapeln den 12-13 december. Det som händer är att SF förhandsvisar tre kommande filmer, men man får inte veta vilka det är i förhand. Eventet börjar vid midnatt den 12 december. Biljetterna släpps för guldmedlemmar imorgon den 30 november och för övriga den 2 december. Själv har jag aldrig varit men jag känner att det är dags i år!

Oftast brukar ju SF förhandsvisa de filmer som kommer ut strax efteråt för alla och i år kan det vara filmer som "Sherlock Holmes: A Game of Shadows", "The Girl with the Dragon Tattoo", "Tinker, Tailor, Soldier, Spy", "Martha, Marcy, May, Marlene", "Shame" eller "My Week with Marilyn". Man kan hoppas i alla fall!

Adam

Adam

Det var bara några veckor sedan som vi på psykologi-lektionen fick se en dokumentär om Sabina Spielreins liv. Så passande det då är att det alldeles nyligen kom ut en spelfilm med samma tema. Regisserad av David Cronenberg som tidigare gjort bl.a "A History of Violence" och "Eastern Promises". Båda innehöll skådespelaren Viggo Mortensen, det gör även denna film där han spelar Sigmund Freud. I huvudrollerna ser vi Michael Fassbender som Carl Jung och Keira Knightley som Sabina Spielrein. 

Baserad på verkliga händelser så följer filmen relationerna mellan Sabina Spielrein och Jung och Jung och Freud. Den första relationen skapas när Sabina blir intagen till ett mentalsjukhus och hennes läkare blir Dr. Jung och deras sessioner leder till en djup känslomässig kontakt. Samtidigt brevväxlar Jung med Sigmund Freud om Spielrein och psykoanalys, den metod han använder på henne, och en kontakt uppenbarar även hos dem men deras skilda åsikter ligger till grund för en stormig relation.

Vackra miljöer, byggnader och kostymer förgyller "A Dangerous Method" som visas genom en kameralins som fylls av färg, och vackra färger är det. Det intressanta manuset ger också ett plus i kanten men det som stod ut mest var Keira Knightleys prestation som Spielrein. Jag måste erkänna att jag aldrig tidigare varit imponerad av henne men att äntligen se henne ta en chans och gå in i en roll där hon faktiskt är ful i en stor del av filmen gav mig ett nytt hopp för henne, och när man gestaltar den sortens hysteri och ångest som hon gör finns det en tunn linje mellan bra skådespeleri och överspel och tack och lov faller hon aldrig över gränsen till fel sida.

Förutom dessa få positiva, och främst tekniska, element måste jag erkänna att det inte fanns så mycket mer att få ut av filmen. Trots att jag är positiv mot manuset måste jag erkänna att historien inte bidrar till så mycket personliga känslor som jag gillar att få ut av en film och även fast filmen är 99 minuter i längd försvann den tiden extremt fort och lämnade mig rätt tom, vilket för mig oftast inte är en bra sak. Fassbender och Mortensen, som har de största karaktärerna i filmen, hamnar helt i skymundan bakom Knightley och de känns amatörmässiga i jämförelse.

Efter att ha dragit upp främst negativa saker med filmen kan jag ändå inte erkänna att den var rent av dålig. Den är välgjord och får ändå ut tillräckligt med underhållning, vare sig det kommer till repliker eller scenografi, för att man ska kunna lämna biografen utan att sukta efter de pengar man just spenderat.

Jag ger filmen 3/5 i betyg.

Håller ni inte med mig? Tyckte ni att filmen var fantastisk respektive hemsk?

Kommentera!

Adam

Den första trailern till Snow White and the Huntsman är här.

Med Kristen Stewart som snövit och Charlize Theron som den elaka häxan får vi se en annan sida av den klassiska saga som vi alla är så bekant med.

Någon som börjar längta nu när trailern är ute?

Emma