För nu sju år sedan, alltså år 2005, kom filmen "V for Vendetta" ut. Filmen, baserad på serietidningen med samma namn, handlar om en framtid där England är en fascistisk stat. Frihetskämparen som kallas V använder sig av terroristattentat för att trycka ner den förtryckande regeringen. Han räddar en ung kvinna vid namn Evey från den hemliga polisen och hon visar sig, osannolikt, vara på hans sida. 

I filmen ser vi Hugo Weaving och Natalie Portman i huvudrollerna. I andra roller ser vi också Stephen Rea, Stephen Fry och John Hurt.

En spännande och intressant film om politisk revolution som aldrig blir tråkig!

 Adam

Mission Impossible - Ghost Protocol är den fjärde filmen i Mission Impossible serien. Återigen får vi följa agenten Ethan Hunt på hans uppdrag. Efter att ha bytt regissör efter varje film så följer den här filmen den trenden även den här gången. Regissören heter Brad Bird och är mest känd för att ha gjort Animerad film. Det är han som har gjort bland annat Superhjältarna och Råttatouille. Båda filmerna vann en Oscar för bästa animerade film. Men regissören till den förra Mission Impossible filmen, J. J. Abrams, är med på ett hörn även i den här filmen nämligen som producent tillsammans med Tom Cruise och Paula Wagner. Bland skådespelarna ser vi bland annat Tom Cruise (Top Gun), Paula Patton (Dejavu), Michael Nyqvist (Millenium triologin), Josh Holloway (Lost), Jeremy Renner (The Hurt Locker) och Simon Pegg (Hot Fuzz).

Filmen utspelar sig lite efter den tredje filmen. Det börjar med att Ethan Hunt sitter i ett ryskt fängelse. Efter att han blivit räddad av sina kompanjoner så kastas han in i ett nytt uppdrag. Men någonstans så går uppdraget fel. En terrorist lyckas spränga en byggnad i Ryssland och Ethans enhet får ta skulden. I hopp om att rentvätta enhetens namn bestämmer Ethan och hans medhjälpare sig för att hitta terroristen och stoppa honom innan han hinner starta det kärnvapen krig som är hans mål.    

Mission Impossible - Ghost Protocol är en bra actionrulle som fungerar finfint i biosalongens mörker och med härliga popcorn smältandes i munnen. Men tyvärr så blir det inte mer än så. Det är en film som man ser en gång för underhållningens skulle men inte mer. Precis som många andra actionfilmer som kommit och gått under årens lopp så saknar handlingen det djup som gör en film riktigt bra. Som actionfilm så följer den konstens alla regler angående den genren. Vi får se ett x antal fighting scener där filmens karaktärer borde dött efter cirka tre sekunder in i slaget. Men som med alla action filmer så klara tuffingarna på duken hur mycket stryk som helst. Filmen är visserligen underhållande men den ger inte mycket tillbaka till oss tittare. 

Jag ger filmen 2/5 i betyg.

Så vad tyckte ni om filmen? Bra - Dålig? Kommentera!

Emma       

Finns det någon där ute som likt mig mycket hellre stannar uppe hela natten för att kolla på en filmgala istället för att få en god natts sömn? Då har ni tur, för inatt sänds nämligen Screen Actors Guild galan för artonde gången. Denna gala är helt utformad för skådespelare inom TV och film. Galan sänds inatt kl. 02.00 på Star! och sänds i repris på samma kanal imorgon vid 2-tiden. Nedan följer de skådespelare som är nominerade för filmpriserna!

(Uppdaterad: Vinnarna är markerade)

Bästa Ensemble

The Artist
Bridesmaids

The Descendants

The Help

Midnight in Paris  
    

Bästa Manliga Huvudroll
Demián Bichir - A Better Life

George Clooney - The Descendants

Leonardo DiCaprio - J. Edgar

Jean Dujardin - The Artist

Brad Pitt - Moneyball

Bästa Kvinnliga Huvudroll

Glenn Close - Albert Nobbs

Viola Davis - The Help

Meryl Streep - The Iron Lady

Tilda Swinton - We Need to Talk About Kevin 
Michelle Williams - My Week with Marilyn

Bästa Manliga Biroll

Kenneth Branagh - My Week with Marilyn

Armie Hammer - J. Edgar

Jonah Hill - Moneyball

Nick Nolte - Warrior

Christopher Plummer - Beginners

Bästa Kvinnliga Biroll

Bérénice Bejo - The Artist

Jessica Chastain - The Help

Melissa McCarthy - Bridesmaids

Janet McTeer - Albert Nobbs

Octavia Spencer - The Help
 

Adam

Hungerspelen är baserad på en bok av Suzanne Collins. Filmen har premiär den 23 mars. Filmen utspelar sig i framtiden då ett hemskt krig har förändrat världen. Efterkriget så bildas landet Panem i det nuvarande Nordamerika. Panem består av 13 distrikt och huvudstaden. distrikt 13 blev utplånat under kriget och huvudstaden kom ut som vinnare. För att påminna folket i varje distrikt om huvudstadens makt så anornas varje år hungerspelen. En flicka och en pojke mellan år 12 och 18 år lottas ut för att delta i hungerspelen. Hungerspelen går ut på att de 24 deltagarna ska slås om liv och död tills bara en står kvar som överlevande. Trailern kan ni se nedan:

Jag har läst boken och tycket att den var jättebra och därför ser jag självklart fram emot filmen. Är det någon annan som läst boken eller som kanske inte har det men som ändå ser fram emot filmen?

Emma   

Filmen "50/50" är baserad på manusförfattarens egna upplevelser av att vara sjuk med cancer. Hans kompis övertygade honom till att skriva manuset och trevligt var nog det för honom då han fick en roll i den. Kompisen är alltså Seth Rogen som i filmen spelar huvudkaraktären Adams bästa kompis. Adam spelas i sin tur av Joseph Gordon-Levitt och vi ser även Anna Kendric, Bryce Dallas Howard och Anjelica Huston i filmen.

Filmen följer Adam, en 27-årig kille som jobbar som manusförfattare till radioprogram och som ser ljust på livet. Vid ett doktorsbesök, på grund av ständig ryggont, får Adam plötsligt diagnosen cancer där hans chanser att överleva ligger på 50 procent. För att behålla lugnet när han gradvis mår allt sämre söker han stöd från sin distanserande flickvän, hans kvinno-jagande bästa kompis, hans överkänsliga mamma och en ung terapeutstudent.

Direkt när jag själv hörde att filmen skulle handla om cancer hoppade min fördom fram om att denna film förmodligen skulle vara otroligt deprimerande och jobbig, då många tidigare filmer om detta ämne har varit sådana. Om man nu, som jag, tänkte så kan man inte ha mer fel. "50/50" är en väldigt rolig, underhållande och lätt film men den tar ändå tillräckligt många stunder i att visa att cancer inte är varken roligt eller lätt.
                    

Skådespelarprestationerna går inte fel någonstans. Joseph Gordon-Levitt har en förmåga att kunna spela en karaktär som alla kan relatera sig till och han gör ett underbart jobb i att uttrycka känslor av isolering och lugn styrka. Hans ansikte gör det mesta jobbet och innehåller de små detaljer som gör att han blir riktigt trovärdig. Anna Kendrick, som spelar den unge terapeutstudenten, är underbart charmerande med sitt stora leende och sina, kanske inte så ultimata, tips. Seth Rogen och Anjelica Huston imponerar också, Rogen med sina besvärande kommentarer som man inte kan sluta skratta åt och Huston som den överkänsliga mamman som man riktigt känner med.

Filmen kanske inte har ett originellt foto eller fantastisk scenografi men det spelar absolut ingen roll i detta fall. Regissören Jonathan Levine och manusförfattaren Will Reiser fokuserar på den simpla men bedårande, humoristiska och gripande handlingen som ligger i händerna på ensemblen och det är det bästa de hade kunnat göra. Även om filmen hade haft ett nytänkande foto och unik scenografi men med en halvimponerande ensemble hade denna film inte blivit den fina film den till slut blev.

Resultatet blev i alla fall underbar och härlig film som gör att man, likt huvudkaraktären, kanske börjar fokusera på de lite mer ljusare sakerna i livet, även under de mörkaste dagar.

Jag ger filmen 4/5 i betyg.

Vad tyckte ni? Kommentera

Adam

Det var år 1992 som "Sister Act" eller "En värsting till syster" kom ut på biograferna. I filmen ser vi Whoopi Goldberg som sångerskan Delores van Cartier som vittnar ett mord. För att hålla sig säker från mördaren, som också är hennes expojkvän, göms hon från omvärlden i ett kloster. Hon får därmed låtsas vara nunna och får ändra sitt glamorösa namn till Sister Mary Clarence. 

I filmen ser vi, förutom Goldberg, Maggie Smith, Kathy Najimy och Harvey Keitel. När den kom ut fick den kanske inte helt och hållet fantastiska recensioner, men beröm gick åt Goldberg och hon och filmen blev båda nominerade för en Golden Globe.

En härlig, fartfylld komedi med massa underbara sånger som ger en gåshud på armarna. En perfekt film för kvällar då man vill se något lätt!

Adam

Hallå filmälskare!

Vill bara tipsa om Golden Globe galan som direktsänds imorgon natt kl. 02.00 på tv 11. Galan brukar ses som en förtippning inför Oscarsgalan, som ger ut sina nomineringar den 24 januari, även om vinnarna kan vara väldigt olika ex. vann The Social Network bästa dramafilm medan The King's Speech vann bästa film på Oscarsgalan. För tredje året i rad är komikern Ricky Gervais värd för galan och förra året skapade han stora rubriker då han sade väldigt kontroversiella skämt på galan som fick mycket kritik, därför sänds galan med en 5 sekunders fördröjning så ifall han säger något väldigt opassande så hinner de lägga till ett pip.

Här är en lista på de filmer som är nominerade imorgon.

(Uppdaterad: Vinnarna är markerade)

Bästa Film Drama

The Descendants

The Help

Hugo

Maktens män

Moneyball

War Horse

 
The Descendants

Bästa Film Komedi eller Musikal

The Artist

Bridesmaids

50/50

Midnight in Paris

My Week with Marilyn

The Artist

Bästa Manliga Huvudroll i ett Drama

George Clooney - The Descendants

Leonardo DiCaprio - J. Edgar

Michael Fassbender - Shame

Ryan Gosling - Maktens män

Brad Pitt - Moneyball

Moneyball

Bästa Kvinnliga Huvudroll i ett Drama

Glenn Close - Albert Nobbs

Viola Davis - The Help

Rooney Mara - The Girl with the Dragon Tattoo

Meryl Streep - The Iron Lady

Tilda Swinton - We Need to talk about Kevin

 
The Iron Lady

Bästa Manliga Huvudroll i en Komedi eller Musikal

Bästa Kvinnliga Huvudroll i en Komedi eller Musikal

Om några månader är det 50 år sedan Hollywoodlegenden Marilyn Monroe dog den 5 augusti 1962. Passande nog kommer det nu ut en film som följer henne under en tid då hennes karriär var som störst. Filmen är baserad på två böcker skrivna av Colin Clark, "The Prince, The Showgirl and Me" och "My Week with Marilyn" som handlar om hans förhållande till Marilyn Monroe under inspelningen av en av hennes filmer. Då filmen utspelas helt i England är detta en brittisk produktion som är främst gjord av britter både bakom och framför kameran, med undantag för Michelle Williams som, likt Marilyn, är amerikan. I övriga roller ser vi Eddie Redmayne som Colin Clark, Kenneth Branagh som Sir Laurence Olivier, Julia Ormond som Vivien Leigh och Judi Dench som Sybil Thorndike. I rollen som regissör har vi Simon Curtis som gör långfilmsdebut med "My Week with Marilyn" då han tidigare endast regisserat tv-serier och tv-filmer.

Året är 1956 och den berömde Sir Laurence Olivier ska göra filmen "The Prince and the Showgirl", som han både ska spela huvudrollen i och regissera. Den handlar om en regent från det fiktiva landet Carpathia som är på besök i London och blir förälskad i scenflickan Elsie. Till filmen anställer han den unge, nyfikne och engagerade Colin Clark som får jobb som tredje regiassistent. Nygifte Marilyn Monroe får den kvinnliga huvudrollen bredvid Olivier och åker till England för att spela in filmen. Hela London är i trans vid ankomsten av det blonda bombnedslaget samtidigt som Olivier försöker att reda ut stjärnans krav och svårigheter att skådespela. När Olivier tappar humöret blir Colin snabbt en beskyddare för Marilyn och får se hennes inre värld där hon kämpar med sin berömmelse, hennes skönhet och hennes önskan att vara en bra skådespelerska.

Marilyn Monroe anses fortfarande vara en ikon som förundrar människor än idag, då man aldrig riktigt verkar kunna få grepp om henne. Michelle Williams tog sig an rollen som denna ultimata stjärna trots att både utseende och röst skiljde sig, men detta blir inget hinder i filmen. Williams fångar Monroes magnetism och sexuella sötma otroligt bra. Samtidigt får hon in skådespelerskan sårbarhet och osäkerhet i hennes flackande, sårade blickar som skapar en uppriktig bild av ikonen. Det kändes helt enkelt inte som att man såg Michelle Williams spela Marilyn Monroe, hon var Marilyn Monroe, och att se detta gjorde att man fylldes av stor eufori och glädje. 

Shakespeareskådisen Sir Laurence Olivier spelades av Kenneth Branagh, som också är känd för sina tolkningar av författarens pjäser, och det gör han utsökt. Han imponerar med uppvisandet av Oliviers korta stubin och hans underliggande medkänsla för Marilyn, som ofta får utstå hans frustrationer. Judi Dench och Zoë Wanamaker, som spelar Marilyns skådespelarcoach, visar också fina rolltolkningar som tyvärr inte får särskilt mycket plats i filmen. Den manliga huvudrollen, Colin Clark, som spelas av Eddie Redmayne slukas tyvärr av både Williams och Branaghs prestationer och blir bara bakgrundsfiguren som ger filmen en anledning till att fokusera på de två istället.

Förutom de två fantastiska skådespelarprestationer, som jag inte riktigt kan sluta prata om, så innehöll filmen även väldigt bra kostymer och kulisser, båda väldigt sanningsenliga från filmen "The Prince and the Showgirl" som de ska likna. Dock är det ungefär där som det positiva tar slut. Filmen lider av en smal och inte så engagerande handling och den jobbiga klippningen, som förstör slutet på många scener då man skulle velat få ser mer uttryck i skådespelarnas ansikten, förstör ytterligare. Både fotot och musiken är inte särskilt originella och bidrar därför inte mycket till filmens slutprodukt.

I slutändan blir filmen nästan som en dålig tv-film, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på regissörens bakgrund, dock räddar Williams och Branagh detta, men filmen gav som helhet inga känslomässiga intryck som man kunde ta med sig ut när eftertexterna började rulla. Frågan är ju då om man lyckas greppa taget om vem Marilyn Monroe var? Jag skulle inte säga det, men Michelle Williams ger oss sin version av henne och den är den största, och nästan enda, anledning till varför man ska se den här filmen.

Jag ger filmen 3/5 i betyg.

Vad tyckte ni? Kommentera!

Adam